A not so frosty nightmare before christmas
Bonjour bonjour! :o Natten till igår drömde jag om kattmannen. Det var seriöst den mest verkliga drömmen jag drömt på ett tag. Dessutom minns jag varenda liten jävla detalj etc. etc ... so scary! therefore, i'm gonna share it with you and tell you the whole story. Apprécier! :D
Kattmannen kan liknas med polisen i Changeling. Han fångar inte in katterna utan klipper bara av toppen av deras svansar. I min dröm gjorde det att katterna blev psykiskt sjuka och började attackera människor. Det psykiska fördes därefter över till människorna och blev dödligt. Kattmannen härjade runt i hela Sverige och många var tvungna att flytta från sina hem. Många, däribland er, flyttade upp till norr (wierd!). Till slut flyttade även min familj upp till norr, och resten av min släkt flyttade in i vår lägenhet. Någonstans där blev min pappa smittad. Han var den enda som inte märkte av det själv. (så typiskt ... ). Anyway, vi åkte för att hälsa på Denise som också hade flyttat till norr. Deras katter hade alla fått svansen kapad. Så vi flyttade hem hit igen. Väl hemma hade farfar blivit smittad. För honom var det riktigt illa och det psykiska hade tagit över hans hjärna. Min farmor som egentligen är död, hade återuppstått och satt här hemma hos oss. Slutet var ganska grynigt men slutade i alla fall med att farfar dog.
Under hela långa drömmen, med vissa uppehåll, kände jag den stora rädslan inom mig. Men jag har faktiskt kommit på ett sätt att bota rädsla. Och det genom ännu mer obehagliga saker. Ungefär som att två minus blir ett plus i matte (vilken jävla liknelse!), slår en läskig sak ut en annan i mitt fall. Så igår tittade jag på Constantine på nian, och det fick mig att tänka på annat. Hurra hurra.
Bisous bisous.
Kattmannen kan liknas med polisen i Changeling. Han fångar inte in katterna utan klipper bara av toppen av deras svansar. I min dröm gjorde det att katterna blev psykiskt sjuka och började attackera människor. Det psykiska fördes därefter över till människorna och blev dödligt. Kattmannen härjade runt i hela Sverige och många var tvungna att flytta från sina hem. Många, däribland er, flyttade upp till norr (wierd!). Till slut flyttade även min familj upp till norr, och resten av min släkt flyttade in i vår lägenhet. Någonstans där blev min pappa smittad. Han var den enda som inte märkte av det själv. (så typiskt ... ). Anyway, vi åkte för att hälsa på Denise som också hade flyttat till norr. Deras katter hade alla fått svansen kapad. Så vi flyttade hem hit igen. Väl hemma hade farfar blivit smittad. För honom var det riktigt illa och det psykiska hade tagit över hans hjärna. Min farmor som egentligen är död, hade återuppstått och satt här hemma hos oss. Slutet var ganska grynigt men slutade i alla fall med att farfar dog.
Under hela långa drömmen, med vissa uppehåll, kände jag den stora rädslan inom mig. Men jag har faktiskt kommit på ett sätt att bota rädsla. Och det genom ännu mer obehagliga saker. Ungefär som att två minus blir ett plus i matte (vilken jävla liknelse!), slår en läskig sak ut en annan i mitt fall. Så igår tittade jag på Constantine på nian, och det fick mig att tänka på annat. Hurra hurra.
Bisous bisous.
Kommentarer
Trackback
