un bisou sur chaque joue

Bonjour! Jag har precis släpat hem mig själv från Centralstationen. Det är något med Uppsala som gör det så mysigt och gulligt. Kanske är de alla gamla små hus som ligger placerade runt Domkyrkan som gör det så mysigt. Kanske är det ån som rinner genom stan? Eller så är det kanske för att det är där Pelle Svanslös bor. Jag vet inte. Min mormor är så rolig förresten! Under dessa knappa två dagar har vi diskuterat svenska kvinnors självständighet, allt om giftermål och hur knäppt det är med religion där en gubbe kan bli vald till Guds högra hand för att några andra gubbar röstat fram honom. I dag lekte vi även lite kultiverade och besökte Domkyrkan som jag så många gånger har varit i. Mormor var säkert kultiverad på riktigt. Där inne hände det i alla fall en hel del. Först såg vi att de sålde Uppsalas Domkyrka för att ha på läpparna. Det tyckte vi var jättekul! Sedan blev jag vettskrämd av den där konstgjorda damen i sjal. Jag tror alltid att skyltdockor är riktiga människor! Sist såg vi de här små gosedjursvännerna sitta på sin egen kyrkbänk. Håhåhå. Egentligen hade vi tänkt att vara ännu mer kultiverade och besöka Uppladsmuseet, men mormor hade glömt att muséet var stängt under måndagar. Medan vi väntade på att mitt Knivsta-Märsta-Stockholm-tåg skulle anlända tog vi oss en liten avstickare till Paris, Rom och London. (Uppsalas tågstation har byggts om till restaurang vars inredning är gjord med följande Europahuvudstäder som teman. När jag skulle köpa min biljett frågade tanten i kassan om jag skulle till Stockholm, när jag tydligt talat om att jag skulle ta Knivsta-Märsta-Stockholm-tåget. På henne lät det som hon trodde att jag skulle till Uppsala, när jag redan var där. Ack.

Fotouppdraget gick fint, trots det kliniska ljuset som lös inne på tandläkarpraktiken. I morgon bitti flyr jag huvudstaden igen, fast den här gången på riktigt. Då bär det av upp till Kalvens mormor och morfars hus i Lofsdalen. En fortsatt vecka av skidåkning, matlagning och allmänt slappande väntar. Så, söta bloggläsare - à bientôt, tôt ou tard, både nya som gamla.