un bisou sur chaque joue

Bonjour jeudi, idag är det som sagt torsdag och jag har klippt mitt hår. Sedan har jag tagit en massa bilder på mig själv i mitt nyklippta hår, med min elefantkopp och sådant. Ja. I morse postade jag ett brev. Nu ska jag låta mitt sinne åka på resa i språkhistorien, för imorgon är det prov i språkhistoria. Au revoir och bisous!

Åh, doften av lavendel. I fredags innan jag for iväg till Småland var jag och Kalven på vintagemässan i någon timme. Där fyndade jag en klänning  med mönster i lavendelfärg från 50-talet. Tyvärr saknade den några knappar, så i eftermiddags var jag med Kalven och skaffade nya på Olssons tyger. Sedan lät jag bli att spendera en hundralapp för mycket inne på Åhléns city och åkte hem och köpte Lavendelparfym här istället. Mycket bättre. Åhléns city har blivit så knäppt. Nu ska jag se på New Girl och lära mig något om Staffan Heimersson. Au revoir och god kväll!

I helgen har jag sprungit upp och ned för rullstensåsar i skogar fulla av tallstammar och riktigt upplevt Smålandsidyllen. Jag har klappat katter och känt doften av nygödslade åkrar svepa förbi. Vilat mig i skuggan under taket på ett rött hus med vita knutar. Vädret har varit sådant att man kunnat stiga ut ur huset i bara kofta. Stockholm känns förvånansvärt obskyrt just nu. Tur att halva veckan snart har passerat. Jag borde egentligen läsa fransk grammatik. Håhåhå. Nåja, bisous för i dag!

Och så gör den mig utomordentligt trött. I veckan har jag inga språklektioner eftersom alla språklärare är i Nice och frankofilar sig. Orättvist. Men en bra grej för det med sig. Nu slutar jag precis lika tidigt som resten av min klass. Det privilegiet hade jag tänkt utnyttja genom att vara lite produktiv, men självklart as always did I end up in my bed, on my stomach or in some other uncomfortable position and of course into a very deep slumber. Oh, those sweet afternoons just disappear. Nåja, något ska jag väl få gjort få gjort, men först ska jag äta upp den här söta bakelsen. Bisous!

För precis en vecka sedan kom våren och fyllde kroppen med vandringslust. Flera eftermiddagar i väntan på tåg kom jag på mig själv med att ignorera tunnelbanor i streck, bara för att få stå lite längre på den soliga sidan av perrongen. Jag gick ut och kvällsflanerade i vårskor och öppen kappa ett flertal gånger. I dag yrde snön så mycket att hela parken utanför fönstret blev vit för en stund. När jag kom hem igen var det lika mycket vår igen, precis som att ingenting hänt. Mars med sitt väder är en bra konstig måndad.

Idag hade jag planerat att fara iväg på min cykel mot Djurgården och Liljevalchs vårsalong. Min kära mor har nämligen bjudit med mig dit, så för en gångs skull byter jag ut torsdagspannkakorna mot middag på Blå porten, och det är inte fel alls. ´Tyvärr måste jag nog skippa cykeln, eftersom jag tidigare i dag blev överröst med uppgifter om hur en reporter ska arbeta. Deadline om en timme. Ack! Trevlig torsdag i alla fall! Bisous!

I eftermiddags kände jag inte för att sätta mig på tunnelbanan och åka hem. Istället steg jag upp vid Södermalmstorg för att promenera ned mot Gamla stan, in på knallriga kullerstensgator och längs den uppbrutna isen över strömmen. Till slut syntes Rådhusets topp framför mig och Kungsholmen var nära. Mina fötter var ömma. Nu har jag lindrat dem i fotbad till ljudet av tandkrämspussar och cykelklubbar. Så intressant var halva delen av vårdag N° 2. God kväll!

Då kom den dagen jag bestämt tror att våren anlänt. I morse mötte solen mina trötta ögonvitor i bländarkalas innan jag ens hunnit smita ut genom porten. Nere på perrongen rullade den färgglada tunnelbanan in och jag hoppade på den gröna vagnen efter att ha tagit ett järvt språng i försök att hinna på den rosa och misslyckats. På tunnelbanan plockade jag fram Jane Austen's Emma och lät sinnet sjunka ned i Artonhundralsengland och det anonyma Highbury. (De första 50 sidorna har inte visat ett enda tecken på miljöbeskrivning). På morgonens fösta lektion fick vi tiden att flyta på genom att diksutera hur fantastiskt det skulle vara om det fanns en kurs som hette Promenad A, B och C. I den skulle somriga picknickar och ävertysfulla utflykter ingå, och man skulle bli bedömd i  saker som saftframställning och tårtbak. På vägen hem från skolan ignorerade jag flera tunnelbanor bara för att få stå ett tag på den soliga sidan av perrongen och för en dryg timme sedan utnyttjade jag det faktum att vi har balkong mot gatan och lekte Romeo och Julia med Kalven som som kom föbipasserande på trottoaren. Balkonger är så bra, och det är våren också! Nu ska jag skriva på en svenskuppgift. Bisous!

Då var jag åter hemkommen från det lilla cykelsamhället i norr. Kär stad har många namn, och jag kan inte få nog av Uppsala med sina små hus och kvarter runt domkyrkan. Det är min tillflyktsort och fristad där veckorna saknar dagar och varenda eftermiddag fylls med promenader. Bäst! I natt gjorde jag en lista över saker jag ska göra, för nu är det på tiden att jag jobbar tillbaka min självdisciplin. Det är veckan som gäller. Sedan ska jag belöna mig själv med små miniutflykter i solskenet. På cykel om inte annat. Bisous!

bild.Hej tjolahopp, här ligger jag på golvet i min mormors lägenhet i domkyrkostaden. Det är faktiskt ganska mjukt för att vara ett trägolv. I dag har vi firat att mormor, mamma och pappa fyllt år. De fyller alla år inom en så kort tidsperiod att vi det här året slog ihop firandet. I morgon återvänder jag hem till den gråa huvudstaden. Förhoppningsvis är den mindre grå än när jag lämnade den. Bisous och god natt!

I dag var jag ledig så på eftermiddagen när min kära broder kom hem från skolan tog vi oss en liten promenad ned på stan. Han skulle köpa byxor och jag skulle vara smakråd och eventuell bakomathjälp. Det blåste och var kallt som bara den, och några byxor blev det inte. Istället köpte vi munkar med glasyr. Nu har jag paltkoma. Hej då!

Efter skolan i dag vandrade jag med bestämda steg tillbaka till antikaffären och köpte de små ovala tavlorna. Det är något visst med japanska kvinnor iförda kimonos mot bakgrund tillsammans med fåglar. (Jag gissar att de är japanska med tanke på hur de är klädda, fast ja, de skulle ju lika gärna kunna vara kinesiska eller något sådant). Speciellt fint är det också när de har så fin ram. De kommer att pryda min vägg alldeles perfekt. Fabulöst!

I dag var en mycket konstig dag. Det tyckte i alla fall min hjärna. Inga pjäxor som tryckte hårt mot fotknölarna, ingen hjälm som pressade ned håret för att lämna det i en högst osmickrande position, inga ishala vägar att snubbla över och inga fjälltoppar att blicka ut över. Nej, i dag fick jag nöja mig med att stirra lite på Hammarbybacken när Hanna och jag tog oss en minipromenad till Hammarby Sjöstad på lunchrasten. Efter skolan mötte jag Kalven och fick barnet. Vi gick till antikaffären som ligger precis i Hantverkargatsbacken. Där inne drabbades våra händer av pillsjukan, och själva dog vi finhetsdöden några gånger. Speciellt när vi hittade tavlor med kinesiska damer på. Gud, man vill ju bara köpa upp hela affären och inreda en lägenhet med korallfärgade väggar och högt i tak. Extra mycket hjärtan för lampor i rosa med kulramsfot! Sedan drack vi kaffe inne hos Sockerbagaren tills de skulle stänga och vi fick svepa i oss det resterande i kannan. På hemvägen sprang jag in i mamma. Hon skulle till den bästa av alla mataffärer, så jag slog följe och blev alldeles trött i huvudet av måndagsruset. Nu ska vi äta födelsedagsmiddag, för min kära fader fyller år. Bisous!

Ack, då var jag åter hemma efter några dagar i Lofsdalens fjäll. Stan är konstig. I fyra dagar har jag och Kalven briljerat med våra matlagningskunskaper fram till sent på kvällen, blickat ut över fjällstoppar, svept kaffekopp efter kaffekopp, känt vinden fläkta friskt mot våra solskyddspreparerade kinder, beklagat oss över hjälmfrisyren som uppstår efter timmar med håret inpressat under hjälm i skidbacken, beklagat oss ännu mer över smärtan som härjat i våra muskler och leder, diskuerat fascinerande ting i ankarliften och varit allmänt tantiga och bra. I går utmanade vi våra ömma leder på kamp mot skare på fjället som vi sett genom stugfönstret varje morgon. Jag var konstant rädd i tre timmar. Det var långfärdsskidor på genomfrusna vesselspår, och oj så fint det var där uppe! Mer bilder kommer, men nu ska jag låta stadsintrycken återvända till min hjärna. Bisous bisous!