un bisou sur chaque joue

Ack, då var jag åter hemma efter några dagar i Lofsdalens fjäll. Stan är konstig. I fyra dagar har jag och Kalven briljerat med våra matlagningskunskaper fram till sent på kvällen, blickat ut över fjällstoppar, svept kaffekopp efter kaffekopp, känt vinden fläkta friskt mot våra solskyddspreparerade kinder, beklagat oss över hjälmfrisyren som uppstår efter timmar med håret inpressat under hjälm i skidbacken, beklagat oss ännu mer över smärtan som härjat i våra muskler och leder, diskuerat fascinerande ting i ankarliften och varit allmänt tantiga och bra. I går utmanade vi våra ömma leder på kamp mot skare på fjället som vi sett genom stugfönstret varje morgon. Jag var konstant rädd i tre timmar. Det var långfärdsskidor på genomfrusna vesselspår, och oj så fint det var där uppe! Mer bilder kommer, men nu ska jag låta stadsintrycken återvända till min hjärna. Bisous bisous!