un bisou sur chaque joue

Igår var det lördag och jag och Kalven vandrade ned till Kungsträdgården för att se efter om körsbärsblommorna hade slagit ut. Det hade de så passande gjort, och det till vår stora förvåning. Till och med så mycket att himlen kändes lite rosa när vi gick där bland folkmyllret och alla de östasiatiska godisstånden. Jag tror aldrig att jag känt mig så malplacerad i hela mitt liv, förutom möjligtvis den där första gången jag gick runt i Vietnam och det var så varmt att jag var tvungen att söka upp ett varuhus med frysdisk för att genast stoppa huvudet i det. Det är fascinerande hur fel det kan kännas att befinna sig på vissa platser vid vissa tidpunker, och så rätt på andra. Det verkar nästan som att kameran tyckte att den befann sig någon annanstans än i Stockholm också, för vitbalansen blev så himla ostockholmsk och inte alls som den brukar när jag fotar.

Vid halvfemtiden drog jag på mig min allra blommigaste klänning och åkte ut till tyresöborna för att fira Amanda och hennes kompis. Där spelade vi galenpanna, åt isglass och utmanade de sedan länge glömda barndomsbenen på obehagskänsla i gungställningen. Bra lördag var det. Nu är kroppen alldeles omtumlad och död, så kyss och god natt för dagen!

Så, vad har fröken Elert sysslat med de senaste dagarna? Jo, hon har sprungit runt i vintagebutiker, snappat upp intryck, känt på klänningar, analyserat reportage, hållt i sin drömväckarklocka, levt sig in lite för mycket i Harry Potters magiska värld, ställt in hjärnan på franska, nynnat med till Brigitte Bardots chansonger, haft nationella proven i franska, skrivit brev på franska och vridit tillbaka språksinnet till engelska. Dessa tider! Bisous!

Det bara regnar och blåser, och jag har sprungit runt på Kungsholmen och dragit på smilbanden i hopp om att få ett sommarjobb hos varenda florist jag sett till, säkert. Jag ska tillbaka till en vid fem och prata med ägarna, så hoppas hoppas! Annars vill jag bara krypa ned och gömma mig under täcket och ha Harry Potter-maraton. Bisous och glad fredag den trettonde!

Och så kom påsken och lovet och jag och Kalven klättrade upp på Skinnarviksberget för att speja ut över Stockholms vatten. Sedan åt vi glass på den italienska glassbaren. Där har de världens absolut godaste glass. Godare finns bara att finna i Italien själv. Ta jordgubbssorbet och dö välsmaksdöden i varenda tugga. Åh. Nere vid det isande Smedsuddsbadet åt vi vår somriga glass och upplevde barndomen i en nostalgiström på nytt. Där hittade vi också en politisk ljudbräda. Besynnerligt och till vår besvikelse var den ur funktion. Så var det med det. Au revoir och god kväll!

Imorse när jag satt på tunnelbanan och gjorde min franskläxa satte sig ett helt dussin franska turister bredvid mig. De skulle till Hammarby Sjöstad och tyckte väldigt mycket om utsikten från Skanstullsbron. Slumpen, tänkte jag och log. På fransklektioner dök en viss V upp som lyst med sin frånvaro i säkert fem veckor. Jag trodde för en stund att jag såg i syner. Sedan var jag effektiv resten av eftermiddagen. Förresten har jag skaffat mig ett par lackskor! Det var allt för idag, bisous!