pour s'adapter à des personnes âgées, c'est me fatigue



Idag spenderade jag tre timmar av min arbetstid på St. Eriks ögonsjukhus, tillsammans med en liten tant som inte alls visste varför hon var där. Det var ganska så kul att få följa med henne dit alldeles själv, men det gjorde mig super exhausted! Jag hatar att det känns som om det vore fredag precis varenda dag också. It suucks pretty much när man kommer hem och tror att det inte är jobb dagen därpå. Bisous!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0