la frustration


härifrån.
Åh, jag är så himla sur på mig själv. I lördags på vintagemässan såg jag världens kanske bästa halsband. Det var en medaljong med ett mystiskt öga på som shiftade lite. Jag stod tom och höll i det ett flertal gånger, tänkte hmmm ... och lade ner ned bland alla de andra smyckena igen. När jag återvände till smyckeshörnan igen var det självklart borta. Grrrr. Det skulle helt klart varit det bästa halsbandet att ha om halsen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0