sous les cerisiers, là il y a des crinolines peluches


Igår var det lördag och jag och Kalven vandrade ned till Kungsträdgården för att se efter om körsbärsblommorna hade slagit ut. Det hade de så passande gjort, och det till vår stora förvåning. Till och med så mycket att himlen kändes lite rosa när vi gick där bland folkmyllret och alla de östasiatiska godisstånden. Jag tror aldrig att jag känt mig så malplacerad i hela mitt liv, förutom möjligtvis den där första gången jag gick runt i Vietnam och det var så varmt att jag var tvungen att söka upp ett varuhus med frysdisk för att genast stoppa huvudet i det. Det är fascinerande hur fel det kan kännas att befinna sig på vissa platser vid vissa tidpunker, och så rätt på andra. Det verkar nästan som att kameran tyckte att den befann sig någon annanstans än i Stockholm också, för vitbalansen blev så himla ostockholmsk och inte alls som den brukar när jag fotar.

Vid halvfemtiden drog jag på mig min allra blommigaste klänning och åkte ut till tyresöborna för att fira Amanda och hennes kompis. Där spelade vi galenpanna, åt isglass och utmanade de sedan länge glömda barndomsbenen på obehagskänsla i gungställningen. Bra lördag var det. Nu är kroppen alldeles omtumlad och död, så kyss och god natt för dagen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0