un bisou sur chaque joue

Idag har jag och Kalven avnjutit en mycket fet cheeseburgar-meny på den bästa av alla kungsholmsmurar. Därifrån muren såg vi också när tre svarta hundar lekte och därefter skiljdes åt för att med sina mattar och hussar lämnna parken i olika riktningar. När man sitter där och känner fläderblomsbuskarnas genomträngande doft, med ryggen vänd mot tunnelbanan och det gamla polishuset, då känns det nästan som att man skulle befinna sig i en helt annan stad, i ett helt annat land. Kanske är det för att Rådhuset påminner lite om en medeltidsborg och för att trädgården runt omkring är så grön och växtlig. Någon mer filmisk park för ljumma julieftermiddagar känner jag i alla fall inte till. Bisous!

 

Den här flytten går ju sådär.