un bisou sur chaque joue

Då kom den dagen jag bestämt tror att våren anlänt. I morse mötte solen mina trötta ögonvitor i bländarkalas innan jag ens hunnit smita ut genom porten. Nere på perrongen rullade den färgglada tunnelbanan in och jag hoppade på den gröna vagnen efter att ha tagit ett järvt språng i försök att hinna på den rosa och misslyckats. På tunnelbanan plockade jag fram Jane Austen's Emma och lät sinnet sjunka ned i Artonhundralsengland och det anonyma Highbury. (De första 50 sidorna har inte visat ett enda tecken på miljöbeskrivning). På morgonens fösta lektion fick vi tiden att flyta på genom att diksutera hur fantastiskt det skulle vara om det fanns en kurs som hette Promenad A, B och C. I den skulle somriga picknickar och ävertysfulla utflykter ingå, och man skulle bli bedömd i  saker som saftframställning och tårtbak. På vägen hem från skolan ignorerade jag flera tunnelbanor bara för att få stå ett tag på den soliga sidan av perrongen och för en dryg timme sedan utnyttjade jag det faktum att vi har balkong mot gatan och lekte Romeo och Julia med Kalven som som kom föbipasserande på trottoaren. Balkonger är så bra, och det är våren också! Nu ska jag skriva på en svenskuppgift. Bisous!